oklokatankar.blogg.se

Självömkan.
Nu var det jävligt längesen jag skrev något här. 
Det är en sån natt i natt då jag inte kan somna. Jag ligger och gäspar stort och är skit trött men kan inte komma till ro alls. 
Det suger fan att vara sjukskriven och hemma hela jävla tiden. 
I morgon kommer mitt boendestöd och sen ska jag till vuxenpsyk.
Jag är helt säker på att jag hade mått bättre av att jobba 25%. Ut och träffa andra människor mellan kl 10- 12 var dag. 
Men läkaren jag träffade förra veckan tyckte att det skulle vara bättre om jag är sjukskriven fram till sista december. 
Nu på fredag ska jag dubbla min voxra, från 150 mg till 300 mg. 
Jag är lite sugen på att ta bort den helt men det tyckte läkaren var en dum idé. 
Stratteran ska höjas också, från 60 mg till 80 mg. Varje gång det har varit något med stratteran så har jag fått ångest och mått skit. 
Fast i och för sig så har jag rätt mycket ångest och sjävskade tankar utan att fippla med medicinen. 
Jag är rätt bra på att dölja hur jag mår för familj och vänner. 
Det är nog bara dem på NA som vet hur jag verkligen mår och Haggis henne brukar jag prata med när hon har somnat. 
Jag är lite sugen på att lägga in mig på hispan igen. Men samtidigt vill jag inte lämna Haggis ensam så länge. Dels för att hon blir sur och börjar förstöra grejer och att jag saknar att ha henne bredvid mig nattetid. 
Jag började läsa en bok innan, "möt dig själv bortom allt förnuft" hette den av Bengt Stern. 
Men det var för många ord som jag inte fattade så jag hoppar nog över den och försöker med något lite mer lättläst. 
Nu ska jag göra ett nytt försök med att sova. 
Ska försöka att inte vara så jäkla negativ nästa inlägg. 
Kram.