Min antidepressiva medicin blev bytt igår, från escitalopram till voxra.
Idag har jag bara en svag minneslucka av att jag fått medicinen, men jag får fråga personalen om det sen.
Mina tankar går på högvarv och har gjort sen jag kom tillbaka hit och när demonerna kommer så har jag jävligt svårt att skingra dem.
Kuratorn pratade med mig innan, hon undrade vad det var som gjorde att jag kom tillbaka.
Jag svarade att jag inte känner mig trygg hemma, med mina egna tankar och att jag inte har någon direkt att prata med.
Vpm svek, jag har min familj men jag pratar inte gärna med dem om allt.
Men jag får eventuellt telefonnumret till avdelningen så jag kan ringa hit istället.
Sen finns psykakuten också men dem börjar ofta samtalet med att säga att det inte finns så mycket dem kan göra över telefonen.
Vad dem inte verkar veta men borde ha lite pejl på om dem inte har sovit under den lektionen är att det går att prata en annan person lugn.
Sen bad jag kuratorn ta en titt på försäkringskassan också. Dem ska betala ut den 25e varje månad.
Det är den 25e idag...
Har fått nada.
Idag åkte siste man hem från järngänget, så nu är det tvärtomt och ensamt här.
Gamlingarna är kvar och två yngre individer men dem är fett läskiga.
Många i personalen som har gått på semester nu med.
Så det är lite tomt.
Nu till middag serverade dem slemmig potatis och skink gratäng, den var sådär.
Längtar till kvällsfikan, då brukar jag kunna äta så mycket jag orkar.
Jag glömde ta en kopp kaffe efter maten, det var klantig. Asså jag är så jävla sugen på att köpa godis eller försöka nå kardemummakakorna som brukar stå inom räckhåll i köket.
Eller dra till Willys och köpa cigg.
Eller bara skita i alla cravings och gå ut och sätta mig och dricka kaffe i solen.
Så får det bli. Farväl.
0 kommentar(er)
